illiadenkritikern

Kort sammanfattning: Illiaden slutar med att Achilles lämnar över Hectors kropp till de dödes far Priamos. Hector hade mördat Achilles bäste vän och vapenbroder, Patroklos, och Achillevs svor att hämnas honom. Sedan så hade grekerna en tävling i Patroklos ära, där Achilles inte inte är med för att han är för ledsen över sin kamrats död. Zeus försöker få Priamos att gå till Achillevs får att få tillbaka sin sons kropp så att denne kan skickas till Underjorden på ett hedervärt sätt. Achilles är inte så lätt imponerad och kräver en massa skänkor för att gå med på det.

I detta stora krig som utkämpas mellan grekerna och trojanerna, så går det hela tiden fram och tillbaka, ibland har grekerna övertaget och vice versa. Jag blir osäker på över hur lång tid boken utspelar sig, eftersom det inte beskrivs i boken. Antingen så kan grekerna bygga ett helt läger på några minuter eller så är tiden inte beskriven ordentlig. I boken finns bara natt och dag och inget mer. Månader och sådant finns såklart inte för att det var för så länge sedan klockor och den gregorianska kalendern var inte uppfunnen ännu, det dröjde över 2000 år innan den kom till. Det finns stora tidshopp i texten då Homeros inte beskriver allt som hänt under tiden som gått. Till exempel att helt plötsligt så ligger Trojanerna och så sover direkt efter en stor strid på slätten.

Jag tror att just min bok är en klassiker just för att den är så gammal. Böckerna Illiaden och Odyssén är ett arv från antika grekland. Det bästa med boken är att man sugs in i den, även när ingenting speciellt händer i ett speciellt läge. De stora teman i boken är krig och kärlek. Dessa teman finns än idag och det är alltid intressant att få veta hur de tänkte på den gamla antika tiden. Värdet boken har är väldigt högt, eftersom Illiaden räknas som en av de första skrivna böckerna i människans historia. I boken är det män som är det dominanta könet, i alla fall bland de dödliga. Gudarna i boken har olika mycket makt, men det beror inte på kön. I boken ses kvinnor som svaga personer som måste skyddas av sina stora starka män. Det är väldigt olikt från vårt samhälle idag. Idag har kvinnor en mycket mer betydande roll i samhället och behövs för att samhället ska fungera. Det är inte längre bara män som styr länder och kvinnor har fått en mycket större röst både politiskt och vardagligt.

Boken är knappast sanningsenlig, om man ser på den med våra moderna ögon. Men kanske trodde man verkligen att Zeus fanns på riktigt på den tiden, att gudar verkligen fanns på den tiden. Eftersom det var så länge sedan den skrevs kan den mycket väl vara sanningsenlig, dock att den använder gudar för att svara på vissa viktiga frågor. Om grekerna hade en fråga skulle snart någon svara att "Zeus gjorde det". Homeros förklarar hela tiden med hjälp av gudar. Till exempel att grekerna bad till Zeus för att få hjälp i striderna, men dock att Zeus valde att hjälpa trojanerna istället för att att han kände för det. Det jag menar är att de är gudarna som bestämmer vad som händer och ingenting händer utan orsak.

De klassiska känneteknen som finns i min är nog att den använder eviga teman, att den är bevarad från en annan tid. Boken är ett arv som jag tycker att vi ska bevara så länge vi kan. Illiaden är och kommer alltid att vara en klassiker tror jag, eftersom den visar hur folk har tänkt förut och vi kan lära oss mycket om den grekiska mytologin genom att bara läsa denna bok. Man får veta om ett av de mest kända historiska krigen som alla borde veta någonting om. Om man hör någonting om Troja så tror jag att de flesta tänker på den trojanska hästen, och jag tror att kanske i slutet av boken att just den hästen kommer komma med så att grekerna vinner kriget. Detta är mina tankar och vi får se hur det går i slutet av boken.

Äntligen så kom Achilles tillbaka in i bilden, han som ska vara den så kallade protagonisten i boken. Jag förstår äntligen varför det är så mycket tjat i boken om Achilles, han är den starkaste och bästa kämpen i hela den grekiska armén. Kungen tror att han bara kan muta Achilles med en massa gåvor, men Achilles är väldigt arg på honom endå. Jag tror nog att Achilles kommer gå tillbaka till armén, eftersom de som kungen skickade till är väldigt bra talare. För att inte tala om Agamemnon själv som jag ser som en mästerdiplomat.    

Jag har forskat lite om varför det är så mycket metaforer i min bok, och jag har har hittat ett någorlunda bra svar. Grekerna var de som hittade det fina metaforer, och metaforer är mycket bra när det inte finns ord för att beskriva något. Jag återkommer till "Stark som Zeus han själv" eftersom det inte finns något ord som kan mäta sig med Zeus' styrka i den grekiska mytologin. Gudarnas like är ännu ett exempel jag har använt förut och det finns inget ord som kan mäta sig, dock gudalik fungerar. Författare idag använder samma teknik idag för att intressera läsaren mer, eftersom "Styrka som Zeus han själv" är mer djupt än "jättestark". Men så är också svenska ett jätte bra språk när man ska beskriva saker på detta sätt, för att man kan säga: jättebra, gudabra, asabra. I språk som engelska finns inte denna frihet när man beskriver något, och då används metaforer mycket.

Såsom alla män i boken är alla hjältar i filmer beskrivna. Stora, starka och tappra. De stora männen ska rädda en vacker kvinna, där drar jag en linje genom nästan hela actiongenrén. I min bok så följer man alltid de tappraste och de bästa krigarna på slagfältet, så är det i filmer också. Det är inte intressant att se på en film med vanliga personer som slåss, det är mycket roligare när det är en hjälte som vinner över alla och möter omöjliga fiender. Det är likadant i boken, till exempel när hjälten Hector möter och dödar många greker. Sedan möter han grekernas hjälte Aias och det blir en lång kamp. Dock så vinner grekerna's kämpe och striden tar en paus. Soldaterna får vila sig till nästa dag med strider. Där beskrev jag ungefär hela sjunde sången.

Jag undrar om det här med att det är Achilles som är den största hjälten, eftersom han inte hade nämnts på över hundra sidor och jag trodde att han hade lämnat den grekiska armén helt. Dock senare i boken får man veta att Achilles bara strejkar för att han tycker att det är orättvist att kungen tar alla skatter från de städer de plundrat. Man får veta att Achilles inte har lämnat armén utan väntar vid de grekiska skeppen under det stora slaget av Ilion.

I illiaden används metaforer ofta, och också samma metaforer används hela tiden. "Med styrka som Zeus han själv" används ofta men olikt formulerad varje gång. Homeros är väldigt seriös med Zeus, Kronidens namn finns i nästan varje sida. Historian är skriven i största del i dåtid, men snipp av nutid hittar fram ibland, under slaget om staden. Framåtblickar används aldrig, dock används bakåtblickar oftast då Homeros ska berätta om vem en viss person är, vilken bakrund denne har med mera. Dock beskrivs oftast bara vem som är vems son och vart de kommer ifrån. Strukturen är som i en dikt, med radnumering, dock finns det inga stycken. De enda styckerna som finns är de som finns emellan "sångerna" eller kapitlen. Författaren skrev ju inte i en viss bok och böcker var nog väldigt ovanliga på den tiden. Kanske så hade Homeros bara valt sin struktur för att han inte hade något val. Den som översättern boken kan ju också varit den som lade till t.ex. radnumrering. Det är vad jag tror

Samspelet mellan miljö och personer, till exempel är Kungen och resten av grekerna väldigt lugna när de seglar mot staden de ska ta över, och sedan på slagfältet är de arga. Personerna i boken tänker olika beroende på var de är, till exempel under femte sången när Aganemnon säger till sin bror Menelaos att inte skona någon trojan alls. Jag tror att kungen skulle varit mer barmhärtig om hans blod inte skulle varit fullt med adrenalin och stress. Det enda som beskriver miljön på slagfältet är att krigarna som dör "faller ner i stoftet". Det ger mig intrycket att de slåss i en öken, eftersom stoft kan betyda sand. Det skulle kunna vara sant, men man vet ju också att de slåss precis utanför en stad, och det måste vara väldigt svårt att driva en stad mitt ute i öknen. Det går ju inte heller eftersom grekerna kom till slagfältet med båtar och skepp. Det måste ha varit ett torrt och varmt klimat som bringar upp mycket damm.

I de 146 sidorna jag har läst i boken, har ingen av karaktärerna i boken förändrats. De agerar precis på samma sett som vanligt till olika situationer. Tille exempel är kung Aganemnon alltid envis om att vinna kriget och försöker hela tiden stärka sina krigares mod. Nestor, en av kungens officeér, använde sin röst för att sätta skräck i fienden och för att öka moralen på slagfältet. Det är svårt att veta vilka som är gudar i boken och vilka som är människor, personer beskrivs som gudalika och gudarna går runt bland de dödliga vilket jag tycker är konstigt. Det konstigaste är de som är halvgudar, vilket många i de olika armeérna är.  Personer beskrivs inte mycket som verkliga, alla beskrivs som supermänniskor som har jättemycket muscler och är tappra. Handlingen är väldigt långsam och det tar över sextio sidor för grekerna att vinna ett enda slag. Eftersom det jag har läst utspelar sig under en kort tid under Troja kriget. Jag tror inte att människor förändras mycket under några dagar, de flesta är likadana en väldigt lång tid i livet. Status beskrivs ofta med en titel, eller att denne person kallas gudalik eller snabbfot.

Alla personer är väldigt knutna till tiden berättelsen utspelar sig. Alla är väldigt religiösa, och man ser på män som bättre än kvinnor. Fast de kvinnliga gudarna är lika de manliga gudarna, i både strid och makt. När männen får barn med kvinnor, skrivs det som om att de "skänker" barnet till pappan i utbyte mot att han beskyddar både kvinnan och barnet. Karaktärerna använder offer tid gudar ofta, och de mord är vanligt i krig. Alla män i boken är soldater från antiken och de kan vara kasta spjut och sådant, de använder rustningar och hjälmar vilket inte är särskilt modernt.

Det finns ett stort problem med den här boken, alla karaktärer har fler än ett namn. Det finns också olika personer i boken som har samma kallnamn, till exempel kallas både Aganemnon och Melanon för Atrevs' son, vilket kan göra det svårt att veta vem Homeros skriver om i vissa sammanhang. I de få beskrivningar av personer det finns i boken så beskrivs alla de tappra männen som bredaxlade och stora, tydligen på den tiden var axel och bröst bredd väldigt viktigt för att mäta tapperhet. Odysses är den som blivit beskriven mest, han är den bredaste, tappraste och visaste på hela slagfältet i sång fyra. Alla hjältar i boken är stora starka män, och alla kvinnor är väldigt fagra och sådant. De allra starkaste männen beskrivs också som gudalika, att de är lika gudar i deras styrka i vishet.

I de första meningarna står det "Vreden, gudinna, besjung som brann hos Peliden Achilles, den som sänt tusen kval över olycksfödda achaier! Modiga hjältars själar i mängd har den störtat till Hades och lämnat kvar och lämnat kvar  som rov åt allsköns  rovfåglar och hundar kropparna ovan jord - ty så var Olympierns vilja ända sedan de först kom i gräl och började strida, folkens härskare, Atrevs' son, och den ädle Achillevs." Dessa meningar ger mig intrycket att den är någon som heter Achillevs, som har mördat många i krig, är arg på kungen Agamemnon. De här meningarna visar mig redan hur svår boken kommer att bli att lösa. De innehåller svåra ord och är överdrivet långa. Men den kommer nog att bli intressant, det är ju över tusen är gammal litteratur.

"Ärorike Zeus som härskar från Ida, vem än av dessa två som bär skuld och är upphov till kriget, låt honom möta sin död och sjunka i skuggor och Hades." Jag tycker att detta citat är mycket viktigt eftersom att både grekerna och trojanerna försöker få gudarna på sin sida. Boken handlar ju mest om kriget mellan greker och trojaner och visar hur mycket gudarna betydde för folk på den tiden då boken skrevs. Homeros får det som att verka som att gudar och människor lever med varandra mycket närmare än religioner nuförtiden. Gudar har många barn med grekiska kvinnor med mera. Det känns mest som om att gudarna bara är odödliga människor med väldigt mycket makt. Boken har ett väldigt gammaldags språk, den använder ord som ty och hästbetvingare. Meningarna är också för långa och kan göra att det blir jobbigt att läsa. Men för den mesta tiden som jag läser intresserar boken mig att läsa mer, vilket inte är ofta. Kapitlen är väldigt långa, men raderna är numrerade, vilket gör boken ännu lättare att stanna sin läsning i, man måste inte läsa klart till nästa sida för att stanna.

Nu har Zeus gått med på att hjälpa Achilles, som lämnade den grekiska armén. Kungen Agamemnon ser bara på eldregnet från Zeus  som en utmaning. Genom det så får han se vilka i hans armé som ynklingar och vilka som är riktiga män. Den grekiska armén rustar upp för att attackera Kung Priamos stad, en trojansk stad. Homeros beskriver väldigt mycket alla viktiga perseoner, såsom Nestor, Odyssevs och Melanon. När de anländer till staden föreslår trojanerna att bara Melanon, kungens bror, och Paris, make till den vackre Helena, ska frå strida eftersom att meningen med att inta staden var för just denna kvinna. Melanon vinner snabbt och Paris blir räddad av Afrodite. Sedan ber både trojanerna och grekerna till gudarna för hjälp till nästa strid. Innan kampen blir Melanon skjuten i sidan och Agamnenmon blir sur. Sedan går kungen till varje led av soldater, och förstärker derras kampvilja. Och då börjar striden...

Just nu ligger jag på sidan 41 i boken. Det som har hänt i boken är att Achilles och Atrevs son (Agamnemnon, grekernas kung) hamnar i en dispyt för att Achilles tycker att kunger roffar åt sig för mycket saker. Kriget är förfullt igång och grekerna har tagit över en ny stad. Kungen har tagit en trojansk kvinna som gisslan från staden och kvinnans far försöker muta honom att ge tillbaka henne. Achilles ber till Zeus om hjälp som hämd för att Kungen förvisade honom och Zeus grumlar länge över om han ska hjälp Achilles eller strunta i det. Boken har ett väldigt gammalt språk, men man vänjer sig efter ett tag. Det stom stör mig mest med hur boken är skriven är dock att det inte finn några stycken, bara en stor vägg av text. Men det finns också radnumrering som är jätte bra om man tappar bort på grund av distraherande moment.

Analys av boken innan läsningen:
  
På framsidan står en soldat, en grekisk sådan. Denna framsida säger mig att boken handlar om krig, och militär, men också de gamla grekerna. Jag tror också att den handlar om lite gammal grekisk mytologi och sådant. På baksidan står det om: Achilles, och att den handlar en del om det gamla trojanska kriget. Jag tror att boken kommer att handla mycket om vad som hände under troja kriget. Den kommer handlar nog kanske lite om hur det var på den tiden, eftersom man hade en annan världsbild. Boken kan vara jobbig eftersom att den är så gammal. Men man vet aldrig, kanske är den jättebra, eller kanske inte. Jag tror inte att boken är mycket realistisk, eftersom den handlar om de gamla grekiska gudarna. Jag tror att den kommer att överraska mig. Boken är skriven för väldigt många år sedan, och på den tiden visste inte folk så mycket om omvärlden. Kanske är det mycket fördomar mot andra folk i boken eftersom det alltid finns. Fast det var ju grekerna som var den största civilisationen under den tiden. Vi får se hur den här boken spelar sig ut. Följ mig så får Du också ta del av mina tankar om boken.